Legacy of Ashes
The History of the CIA
Av Tim Weiner
The History of the CIA
Av Tim Weiner
Det finns en mycket rolig scen i slutet av bröderna Cohens nya film "Burn After Reading" där en mellanchef på CIA, briljant spelad av John Rasche, "briefar" byråchefen, lika briljant spelad av J.K. Simmons, om läget i den soppa som uppstått i anknytning till en f.d. CIA-anställd analytikers privatliv. Komiken uppstår i att de två högt uppsatta cheferna behandlar säkerhetsläckor och dödsfall som två butikschefer på Ica Maxi pratar om en utebliven brödleverans - man skrattar åt det absurda i att dessa maktens män egentligen inte har någon koll på vad de sysslar med och bara vill hem till sina brownstones i Georgetown.
- So what did we learn from this?
- Um... I don't know.
- I don't fuckin' know either.
- Not to do it again?
- I don't know what the fuck we "did", but ok...
Det som lägger en våt filt över mitt fnissande framför datorn är att jag just nu läser en bok om CIA:s historia och att filmens agenters tafatta och inkompetenta förhållningssättet ligger alldeles, alldeles för nära sanningen för att vara riktigt roligt.
Tim Weiners genomgång av den amerikanska underrättelsetjänstens drygt 60-åriga historia, som börjar med Roosevelts OSS (Office of Strategic Services) och slutar med George Tenets Central "Lack" 0f Intelligence Agency, är en underbart underhållande och hårresande läsning.
När FDR dog den 12 april 1945 blev vicepresidenten Harry S. Truman Mr. Boss över USA och den fria världen. Truman, ointresserad av och okunnig om utrikespolitik ville skaffa sig koll på läget och beordrade chefen över OSS, general William J. Donovan, att organisera de amerikanska agenterna runt om i världen och få dem att rapportera till vita huset och ingen annan. Truman ville få en daglig rapport om det politiska läget från världens alla hörn i form av en dagstidning - detta var intentionen från början, det var aldrig meningen att CIA skulle bli en spionorganisation.
Weiners "Tour de Failure" lotsar läsaren genom obehagligt inkompetenta "covert operations" i samband med Koreakriget, den slumpmässigt framgångsrika farsen till kupp mot Jacobo Arbenz socialistiska regeringen i Guatemala och självklart George Tenets övertygelse om att det gömde sig massförstörelsevapen i varje uthus från Balhuk till Al Basrah.
Man tar sig för pannan i lite drygt 500 sidor.
- So what did we learn from this?
- Um... I don't know.
- I don't fuckin' know either.
- Not to do it again?
- I don't know what the fuck we "did", but ok...
Det som lägger en våt filt över mitt fnissande framför datorn är att jag just nu läser en bok om CIA:s historia och att filmens agenters tafatta och inkompetenta förhållningssättet ligger alldeles, alldeles för nära sanningen för att vara riktigt roligt.
Tim Weiners genomgång av den amerikanska underrättelsetjänstens drygt 60-åriga historia, som börjar med Roosevelts OSS (Office of Strategic Services) och slutar med George Tenets Central "Lack" 0f Intelligence Agency, är en underbart underhållande och hårresande läsning.
När FDR dog den 12 april 1945 blev vicepresidenten Harry S. Truman Mr. Boss över USA och den fria världen. Truman, ointresserad av och okunnig om utrikespolitik ville skaffa sig koll på läget och beordrade chefen över OSS, general William J. Donovan, att organisera de amerikanska agenterna runt om i världen och få dem att rapportera till vita huset och ingen annan. Truman ville få en daglig rapport om det politiska läget från världens alla hörn i form av en dagstidning - detta var intentionen från början, det var aldrig meningen att CIA skulle bli en spionorganisation.
Weiners "Tour de Failure" lotsar läsaren genom obehagligt inkompetenta "covert operations" i samband med Koreakriget, den slumpmässigt framgångsrika farsen till kupp mot Jacobo Arbenz socialistiska regeringen i Guatemala och självklart George Tenets övertygelse om att det gömde sig massförstörelsevapen i varje uthus från Balhuk till Al Basrah.
Man tar sig för pannan i lite drygt 500 sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar